Den 8 november förra året vigdes Eva Brunne till biskop för Stockholms stift. Varje biskop väljer ett personligt motto, alltid ett bibelord. Eva Brunnes valspråk  ”Gör inte skillnad på människor” är hämtat från Jakobs brev 2:1.
– Det uttrycker den jämlika människosyn som präglar kyrkan, och påminner om vårt ansvar i samhället och i världen, förklarar Eva Brunne.

(FOTO: MAGNUS ARONSON/IKON)

Stockholms stift tillkom 1942 och är yngst av Svenska kyrkans tretton stift, men befolkningsmässigt det största. Biskopen är stiftets andliga ledare och ska som sådan tala om tro och vardagliga frågor på ett inspirerande sätt. Till biskopens uppgifter hör även att utöva tillsyn samt viga präster och diakoner. Eva Brunne är Stockholms åttonde biskop.
- I Stockholms stift finns allt. Landsbygd, förort, innerstad och skärgård. Vi har verkligen allt här. Och när det händer, händer det först i Stockholm, säger Eva Brunne och fortsätter.
- Som biskop får jag möjlighet att vara med och påverka en framtid för oss här i Stockholmsområdet. Jag hade inte ställt upp som biskopskandidat i ett annat stift än Stockholms. Det är här jag lever och verkar.

Eva Brunne är född på 50-talet och uppvuxen i Skåne, men hamnade senare i Stockholm. Idag lever hon ett liv som småbarnsförälder ”Söder om Söder”.  I vår flyttar hon till biskopsbostaden på Östermalm. Hon gillar att snickra och läsa böcker. Just nu läser hon en avhandling om dopet parallellt med en deckare av Mari Jungström. Hon är sedan fem år en hängiven snickare och ägnar en dag i veckan åt att forma i trä. Inspiration här i livet får hon genom samtal med familj och vänner.

”UPPTÄCKA  TILLSAMMANS”
Innan Eva Brunne blev biskop arbetade hon som stiftsprost i Stockholm, vilket innebar att hon fungerade lite som ”biskopens högra hand”. Hon är med andra ord väl insatt i stiftets såväl som biskopens arbete. Men hur man som boende i Stockholm kommer att märka av att Stockholm har en ny biskop vet hon inte idag.
-Jag tror det är något som vi får upptäcka tillsammans. Jag kommer att hålla kontakten med församlingarna genom planerade besök och visitationer men jag hoppas också att jag kommer att ha tid för spontana besök där jag själv inte medverkar, utan t ex är med och firar gudstjänst.
Att ”visitera” en församling är inte så dramatiskt som det kanske låter utan innebär att biskopen besöker församlingen i dess vardag och möter människor och deltar i verksamheten. Den vanligaste formen av visitation pågår i fem dagar, från onsdag till söndag. Församlingen som visiteras kan också vara med och påverka visitationens innehåll genom att föreslå ett tema som t ex gudstjänstutveckling, diakoni eller undervisning.

NÄRVARANDE KYRKA
Varje biskop väljer ett personligt motto, alltid ett bibelord. Eva Brunnes valspråk  ”Gör inte skillnad på människor” är hämtat från Jakobs brev 2:1.
– Det uttrycker den jämlika människosyn som präglar kyrkan, och påminner om vårt ansvar i samhället och i världen, förklarar Eva Brunne.

Eva Brunne är väl förtrogen vardagen i en församling, bl a har hon varit kyrkoherde i Botkyrkas grannförsamling Flemingsberg. Hon var även kontraktsprost i Huddinge och Botkyrka kontrakt i sex år.
- Vi måste fundera på vad som är centralt och vad som är perifert i vårt stift. Mycket av det som händer, händer först i våra förorter. Vi som kyrka ska vara där människor lever och verkar. Det handlar egentligen inte om hur många som är kyrkotillhöriga utan vi ska satsa lika mycket i förorten som på andra håll. Vi ska vara där andra kyrkor är och samverka med dem, säger Eva Brunne och fortsätter:
- Jag tror att det är viktigt att vi som kyrka är närvarande. Närvarande i skolan. Närvarande i samhället. Att vi deltar och själva också bjuder in till samarbeten när möjligheten ges. Vi ska lyfta fram samtalet om vad det innebär att vara människa. Alla kan ha en åsikt om vad det innebär att vara en bra människa oavsett om man är barn eller vuxen. Det är ett samtal som sträcker sig över religionsgränserna.

SAMTAL ÖVER GRÄNSERNA
I tidningarna kan man ofta läsa att Sverige blir ”mer och mer mångkulturellt och mångreligiöst”. Människor med olika tro lever sida vid sida. Religionsmöte eller religionsdialog handlar om att se religiös tro och kulturell mångfald som möjligheter snarare än hinder i vardagen.
- När det gäller religionsmöten handlar det mycket om det praktiska och inte så mycket om de stora frågorna. Jag minns ett möte i Flemingsberg tiden strax efter 11 september. Vi satt på golvet och drack te med företrädarna för den muslimska föreningen. Vi från Svenska kyrkan var kvinnor och de alla män. Något som vi kunde skratta gott åt tillsammans. Där på mötet beslöt vi att börja med promenader i närsamhället. Varje vecka gick en präst och imam tillsammans. Det blev många bra samtal men framför allt ett väldigt synligt inslag på ett konkret möte över religionsgränserna för de boende i Flemingsberg.
– Det är viktigt att vi som kyrka är synliga i samhället. Vi har genom våra 150 kyrkor i stiftet en unik och stor lokal kontaktyta där människor möts i glädje och sorg. I vardag och högtid. Vi ska också finnas med i den offentliga debatten i media. Jag hoppas på att fortsätta det arbete som Caroline Krook drivit. Personligen tycker jag att det är viktigt att lyfta frågorna som rör den svenska fattigdomen. En fattigdom som finns i vår närhet och som tar sig olika uttryck.

Men vad är egentligen kyrkans uppgift och vad är samhällets när det gäller sociala frågor i vår närmiljö? För några år sedan gick diakoner runt om i Sverige ut och närmast samstämmigt beskrev en verklighet där de tyckte att de fått ta över fler och fler uppgifter som egentligen var socialtjänstens område.
- Vi i kyrkan ska inte ta över samhällets ansvar utan vi är ett komplement till det samhälliga skyddsnätet. Jag som kristen måste ta ansvar som människa, men resurserna står samhället för. 

ANDRÉAS LINDSTRÖM